Varför slutar barn och ungdomar med idrott?

73474982_580412292497877_8645681768558493696_n.jpg

Enligt den amerikanska National Alliance for Youth Sports slutar 70% av alla barn att idrotta i någon organiserad form före de fyller 13 år. Oftast påstås det att det främst inkluderar barn som har insett att de inte har tillräckligt med talang. Ett annat argument är att skolan kräver allt mer tid och att andra intressen tar över. Men resultaten i diverse undersökningar bekräftar på inget sätt dessa nämnda antaganden.

90% upplever det inte som roligt längre

George Washington University gjorde 2014 en studie över varför barn vill idrotta. Nio av tio barna svarade ”därför att det är roligt”. Motivet ”för att vinna” kom på plats 48, ”delta i turneringar och tävlingar” på plats 63. Allt i allt nämndes det 81 olika motiv varför de vill idrotta.

I praktiken betyder det att ett barn slutar idrotta när det inte längre upplevs som roligt. Och då spelar det ingen roll hur mycket talang det finns.
Därför är det viktigt att föräldrarna är lyhörda för sina barn. Bry dig om ditt barn och prata om varför hon/han vill idrotta resp. varför hon/han vill sluta. Försök hitta på lösningar hur idrotten kunde upplevas som roligt igen.

Undvika de vuxnas kritik

En majoritet av barn som har slutat idrotta, letar efter en sysselsättning där de inte kan kritiseras av vuxna. Självklart skall det finnas ramar och gränser för träningen men en bra träning får aldrig ta bort barnets självständiga tänkande och autonomi.
Om du tvivlar om det kan vara sann så är det bara att ställa sig frågan hur ett barn orkar spela på datorn i 8 timmar om dagen. En av huvudorsaken psykologiskt sett är just att ingen föräldrar, tränare eller coach kontrollerar resp. kritiserar vad barnet gör. De får vara självständiga och autonoma.

Om du tillhör föräldrarna som ropar instruktioner till ditt barn som ”passa”, ”skjut”, ”dribbla” osv. istället för att låta barnet ta sina egna beslut, så tar du bort glädjen i spelet (idrotten) för barnet.
Ta dig själv som exempel: Upplever du det som en hjälp när din förman jämnt kommenterar dina prestationer? Knappast! Varför borde ditt barn uppskatta det då och uppleva som något positivt?

Hellre förlora än att inte få vara med

Barn vill vara med, de vill vara en del av laget. Barn bryr sig inte om hur bra laget är eller hur känd deras tränare är. Barn vill bidra till teamets prestation. Föräldrar borde skydda sina barn från tränare som bara har som mål att vinna.
90% av alla barn skulle hellre spela i det förlorande laget än att bara få några korta inhopp i det vinnande laget.
Det finns ingen pokal som är lika mycket värd som att få spela!

En annan betydande orsak för att barn vill sluta med att idrotta i organiserad form är rädslan att göra misstag. De är rädda att vuxna kritiserar dem eller till och dem ropar åt dem.

Studier visar att framgångsrika idrottare ofta fick växa upp i en miljö där de inte behövde vara rädda för att göra misstag. Tvärtom de lärde sig att misstag hör till de grundelementen för att kunna utvecklas, båda som människa och idrottare.

Respekt och uppmuntran

I studien frågade man också barnen efter vilka egenskaper en bra tränare borde förfoga över. På första plats kom respekt och förmågan att kunna uppmuntra.
Om vi tänker efter så är det precis dessa två egenskaper som också vi vuxna uppskattar hos vår förman eller chef.
En tumregel för alla tränare och föräldrar kunde därför vara: Behandla barnet likadant som du själv vill behandlas av dina vänner och familj.

70% av barnen i 12 och 13 års åldern som slutar med idrotten, visar årligen att vi vuxna har misslyckats med att förmedla allt det roliga med idrotten.
Vi behöver kommunicera (och dit hör främst också att lyssna) bättre med våra barn. Vi måste fråga dem vad de vill uppnå med sitt idrottande och se till att vi inte tar bort deras självständiga tänkande. Vi ska visa respekt för barnen och uppmuntra dem i alla lägen.

Tillsammans kan vi ändra på det!

Av min över 30åriga erfarenhet som tränare vet jag att det finns otroligt många helt fantastiska tränare och föräldrar. Men jag kunde tyvärr också skriva en hel bok över exempel som skulle bekräfta innehållet i detta inlägg. Jag vill sporra till eftertanke. Tillsammans kan vi alla bidra till att våra barn och ungdomar återigen börjar tycka om att idrotta och röra på sig.

Föregående
Föregående

Föräldraskap vid distansundervisning

Nästa
Nästa

Hemligheten att må bra på äldre dagar – motion och positivt syn på framtiden